Obligatorisk Fotosession i Solnedgången

Är man i Georgien för att åka skidor med en fotograf med ambitioner på National Geographic-nivå så blir dagarna långa och med frekventa upprepningar av repliker som “do it again!”, “hike up there!”, “once more!” och “åååwwåah the light is peerrrfect!!”. Att tura upp till en topp långt efter att liftarna stängt för dagen för att ta “lite” bilder i solnedgången blir såklart en annat självskrivet delmoment.

Gabriella_Edebo-4103

Först behöver man något att äta dock. Men så är kebab-grillaren en aning segare än beräknat så liftarna hinner börja stänga… Då kliver en av killara som jobbar på en av barerna fram och fixar pistmaskinsskjuts till toppen. Inte illa alls det!

Gabriella_Edebo-4055

Gabriella_Edebo-4067

Gabriella_Edebo-4069
Världens nöjdaste och gladaste pistmaskinförare får en kram som tack för skjusen
Gabriella_Edebo-4113
“jacket on, jacket off, do it again!!”

Gabriella_Edebo-4122

Gabriella_Edebo-4118

Advertisements

Intryck från Georgien

“Häng med till Georgien!” sa min tyska skidåkarkompis Anne Wangler efter tävlingen i Cortina. Varför inte? Låter som det kan bli en spännande resa om inte annat tänkte jag och surfade in på Turkish Airlines hemsida och bokade en biljett till Tbilisi med avgång två dagar senare. Sitter nu tio dagar senare återigen och väntar på nästa flyg i Istanbul. Klockan är fyra på morgonen och här kommer lite desorienterade första intryck från resan från flygplatsdimman…

Gabriella_Edebo-3931
Ett inte alltför vanligt flygbolag när det vankas skidresa…

 

Finns det ens snö och berg i Georgien?

Gabriella_Edebo-3944

 

Gabriella_Edebo-3970

Gabriella_Edebo-3982

Gabriella_Edebo-3990
Hemmagjort vin i återanvända PET-flaskor…

Gabriella_Edebo-4148

Gabriella_Edebo-4157
En selfie med de “Skidåkande” Poliserna i Gudauri

Gabriella_Edebo-4164

 

JVM i Skicross i Val Thorens

Efter inte mindre än tre utskällningar från diverse viktigpettrar mer eller mindre inblandade i organisationen av detta junior-VM fick jag tillslut en accrediterings-väst som gav mig tillåtelse att glida runt innanför avspärrningarna för att ta bilder på tävlingen. Tydligen är det obligatoriskt i denna delen av Frankrike att få en utskällning av personalen innan de motvilligt utför sitt jobb. Möjligtvis har de sjuttioelva bussarna med brittiska nummerplåtar på parkeringen något att göra med nivån av service-villighet just här…

Gabriella_Edebo-3401

Gabriella_Edebo-3417

Gabriella_Edebo-3472

Gabriella_Edebo-3458

Som alltid är denna sport hyfsat tacksam att fotografera om man bara vet lite om banan och i vilka sektioner det kan tänkas hända saker. Actionfyllt som alltid och grymma prestationer av det svenska laget som plockade hem ett GULD genom Sandra Näslund och dessutom ett SILVER i herrklassen till David Mobärg! Veronica, yngsta syster Edebo, slutade 8a och var väl inte helt nöjd med det, men inte illa alls för sitt första JVM tycker vi andra…

 

Gabriella_Edebo-4330

Gabriella_Edebo-4258

Gabriella_Edebo-4276

Alexandra gjorde ett försök att ställa upp trots nyopererad hand men att försöka åka fullt utan att kunna hålla i startgrind eller stav var ingen vidare bra idé visade det sig så hon fick latja runt i första dagens dimma med storasyster istället!

Gabriella_Edebo-3360
Den enarmade banditen AlexGabriella_Edebo-3362
Gabriella_Edebo-3375
Bär lillasyster över vägen…

Turjenter i Chamonix

Passade på att dra ut på tur i Chamonix med Marte innan hon och Adam skulle gå hem till Verbier via den första etappen av Haute Route. Vi gav oss ut i solen med Col de Beugeant i sikte, ca 900 höjdmeter med stighudar från Flégère som avslutas med skidorna på ryggan och stegjärn under pjäxorna för en travers med lite klättring för att nå toppen innan man firar ned på andra sidan och åker ner på andra sidan hela vägen ner till byn Buet och tar tåget tillbaka.

 

Kände mig stark så vannsinnes-turandet med dårarna i St Anton och min tunga set-up har tydligen gett resultat!

Gabriella_Edebo-3274

Gabriella_Edebo-3297

Gabriella_Edebo-2-2

Gabriella_Edebo-3298

Gabriella_Edebo-2-3

Gabriella_Edebo-3333

Återkomst till St Anton!

Kvalåket på tävlingen i Nendaz kändes ovanligt bra. För en gångs skull tog jag mig ner precis den väg jag planerat, landade alla klippor (utan att krascha alltså!!) och kände mig riktigt nöjd med åket. Dock delade tydligen inte domarna min uppfattning och nivån över lag var riktigt hög i kombination med få krascher tack vare den bästa snön på tävling jag upplevt så det blev ingen final för min del. Kunde i stället komma iväg mot Österrike med Mårten i tid så vi kom till St Anton med hela 3 minuters marginal tills dess att hans tåg gick! WIN

I St Anton är det uppenbarligen inga som turar. Förutom det gänget jag alltid hänger med här. De turar mest hela tiden. Antalet svenska spritbummare däremot verkar ha nått nya höjder… Tur det för då kan man enkelt hitta orörd kallsnö på nordsidor en sisådär 10-12 dagar efter snöfall.

Gabriella_Edebo-3182

Gabriella_Edebo-3227
Övergivet mission efter blivande bergsguidens kommentar “the snow is basically windblown bulshit”, då åker man puder på Rend-dammen istället och droppar klippor!
Gabriella_Edebo-3236
Holländarens försök att imponera på tjejerna i gruppen…
Gabriella_Edebo-3156
Kompenserades för med fika!

Första turen efter ankomst blev det dock inte många meters åkning… Bummarbilens fyrhjulsdrift tog oss problemfritt upp för berget från Flirsh. Sen skulle vi parkera lite vid sidan om den snöiga vägen tänkte vi utan att tänka efter före.
Gabriella_Edebo-3027
Några decimeter sockersnö senare satt vi fast och fick inleda dagen med teambuilding-övning a la få loss bil. Tur att alla skidåkare har en spade i ryggan och kul att få använda snökedjorna för första gången denna vinter!
Gabriella_Edebo-3028
Tillslut kom vi loss och kunde börja vår promenad genom skogen på en brant och smal skogsstig, men så dök ett isfall upp och var lite i vägen för fortsatt framfart. Och så satt det en liten minnestavla för Landecks forna borgmästare som tydligen trillat ned precis här för något år sedan och mist sitt liv… Så vi vände och gick ned igen!
Gabriella_Edebo-3030

Gabriella_Edebo-3039

 

Skicross & Logistik till Vansinne

Märklig liten ort det här. Förutom skicrossbanan verkar hela stället gå ut på att åka transportsträcka mellan olika liftar… Frustrerande minst sagt. Det ser ut att finnas en del brant terräng med klippor högre upp men dit går det såklart inga liftar, och att ge sig ut själv (eller med lilla mammsen för den delen) känns inte som någon vidare idé med tanke på alla de lavinkäglor man kan skymta lite här och var. Så det fick bli att hålla sig i och mellan pisterna. Det brantaste jag hittade var en blå pist. Sen blev den en transportsträcka. Kul. Sol var det i alla fall och syrrorna körde bra i tidskvalen och är klara för kvartsfinaler både fredag och lördag.

 

Efter en kaosartad middag i äkta Edebo-anda, där stackars Marius från det norska laget utsattes för all den galenskap som släpps lös när familjens alla tjejer är samlade som “tack” för att han räddat en strandad mamma och Veronica från tågstationen dagen innan, ringer telefonen.

Ploj som vanligt med Edebos :)
Ploj som vanligt med Edebos 🙂

“This is Esteban from Freeride World Tour” frasen uttalad med risig engelska känns igen och väcker direkt minnen om den planeringshysteri som den orsakade sist. En sista-minuten-plats till kvaltävlingen i Morgins. Besked kl 23 kvällen innan tävling… Den här gången är det däremot nästan ett dygns framförhållning, waaaaohwww. Jag har fått en plats på den högt rankade tävlingen i Nendaz. Jag vill åka men logistiken faller samman. Natten spenderas med att försöka hitta en lösning som ställer till det minst för min omgivning. Mamma och syrrorna behöver min bil för att ta sig till flygplatsen på lördag. Mårten ska skjutsas till parveckan med sambon och vänner i Saalbach samma dag. Och jag behöver ta mig till Nendaz snarast möjligt…

Gabriella_Edebo-2918

Många googlesökningar, studerande av tidtabeller och kartor, skickade meddelanden och funderande senare finns det någon form av planliknande lösning.

Gabriella_Edebo-2927
Laddet och koncentrationen sprutar, jag och mamma håller oss på befogat avstånd…

Alexandra och Veronica har såklart hamnat i samma heat med hård konkurrens från världscupsåkare. Båda åker bra, Veronica blir tre i första heatet och Alex drar ifrån och vinner både kvartsfinalen och semin överlägset. Jag hinner precis se Alex ta ett silver och därmed sin bästa placering på en EC någonsin innan jag måste springa iväg till bilen, packa skidfodralet snabbt som tusan och köra ner från berget till tågstationen.

Startsnabb och ledning hela vägen ner - Alex i semifinalen
Startsnabb och ledning hela vägen ner – Alex i semifinalen

 

Häng med nu, här kommer resultatet av uppesittarnatten:
Jag tar bilen ner från Saint Francois Longchamp till tåget som avgår från Saint Avre Chambre till Chambery, byte till annat tåg till Geneve, nytt tåg mot Martigny och sedan ett fjärde därifrån upp till Le Chable nedanför Verbier där Marte och Adam som bor i Bruson är snälla och hämtar upp och erbjuder boende och skjuts med Adam som också ska tävla. Mamma har fått extranyckeln till bummarbilen och liftar efter kvällens lagledarmöte med det australiensiska teamet ner till dalen och hämtar upp bilen igen. På lördag kör hon och systrarna till Geneves flygplats där de antingen lämnar bilen för mig att hämta upp senare eller möts av Mårten som kör mot Österrike och hämtar upp mig på vägen, eller inte, så får jag ta mig till östra alperna och hämta bilen efter tävlingen. Han ska flyga hem efter veckan i Saalbach, så bilen måste hämtas där. Om han inte hittar något sätt att ta sig dit från Disentis där han är nu. Men så kanske han ska till Helbronner igen med Tobbe Liljeroth på fredag. eller? va? äh det löser sig… Kan bli att jag bara tävlar på fredag också och inte kvalar till lördagens finaldag. Då kan jag hämta bilen i Geneve och möta Mårten där…

Här är en bild på kvalfacet i alla fall!

Mer Ladd än Sladd imorrn så får vi se hur allt annat löser sig!

Lite citat från den nattliga kaos-planeringen och korrespondensen via chatt-plattform:

“fick precis startplats i nendaz… de vill ha svar om jag kan eller inte om en halvtimme… fan. jag HATAR FWQ!! men jag vill ju tävla… fan.”

“då kanske jag kan lämna bil med mammsen, ta mig till verbier på nåt sätt o så kan du ta bilen från geneve?”

“Då börjar ju galenskapen om igen.”

“har ni plats för mig från imorrn kväll?? fick precis plats på nendaz!”

“köra via nendaz/verbier/annan ort o hämta upp mig på vägen!
så får jag väl skjutsa hela vägen upp till sallabach sen bara
eller så år du köra dit o jag ta mig ditåt sen!
om de skjuter på tävlingen
kvalar jag inte tar jag mig till geneve på lördsgen
“rimlig” plan?
måste svara typ nu…  FANIJÄVLAHELVETEEEEE
men ringer o tar platsen så får jag se till att lösa det andra, samma ursprungsplan men minus mig lite här o var hehe
men jag styr upp det!”

“Ere 100 att det blir tävling fre-lör?”
“inget är 100 med fwq….”

Frostigt och Nytt Försök på Midi

Gårdagens övergivna försök för Henrik och Freddie i lägenheten att bocka av klassikern Glacier Rond från åk-listan fick revansch idag. Dimma blev till sol, några nyfallna centimeter snö under natten och en tidig morgon väntandes vid liften blev till ett lyckat åk ner för det branta och exponerade facet. Lite stenigt och knixigt ner i exit-couloiren följt av ännu mer perfekt kallsnö likt gårdagen ner från den gamla liftstationen efter att ha traverserat bort från Bosson-glaciären.

Gabriella_Edebo-2688

Gabriella_Edebo-2743

Klara för dagen tänkte vi efter ett långt åk från toppen hela vägen ner till byn igen och sätter oss på ett café och tar en kaffe. Så kommer Jesper (som tog med mig upp till Midi för första gången i januari) och är på väg upp för att åka “cosmique eller nåt”. Jag sveper cappuccinon och hakar på, att benen är trötta och att lunchmackan ännu inte hunnits ätas glöms bort, suget att få fira lite och åka mer med galningarna Jesper och Mikko tar över.

Gabriella_Edebo-2852

I kabinen upp börjar dock nya planer ta form. Det lite mer spännande och mindre “mainstream” åket Rocco som ligger mellan Rond och Cosmiques verkar ingen ha åkt än i år, så det vill gubbarna såklart ändra på… Brant och spännande insteg följt av några exponerade hoppsvängar leder till firning förbi en klippa mitt i åket innan några fina svängar tar en ner och ansluter till utloppet för Cosmique.

Gabriella_Edebo-2798

Gabriella_Edebo-2800

Gabriella_Edebo-2826
ganska, ganska så braaaaant…
Gabriella_Edebo-2796
Mycket action i en bild – Jesper och Mikko gör i ordning för firning samtidigt som man kan skymta räddningshelikoptern som är på väg att lyfta ut folk från cosmiqe….

Precis när vi håller på att göra i ordning för firning dyker en av dalens räddningshelikoptrar upp och hämtar ut lite folk från Cosmiques på andra sidan bergväggen. Sannolikt en del dramatik där i couloiren jämte våran som vi inte kan se.

Gabriella_Edebo-2860
En skida hämtades även upp från botten..

Med trötta ben testar vi på den andra varianten för att ta sig ner till byn igen över Bosson glaciären, men precis när vi glider ut bland is och sprickor täcks allt i dimma. Inte helt lätt att orientera sig i men tillslut kommer vi ner tillbaka till civilisationen!

Gabriella_Edebo-2865

HELT slut i benen packades bilen och när mörkret lade sig över dalen körde jag iväg mot Geneve för att hämta syrrorna och mammsen för att agera chaufför, coach och fotograf på Europacup-tävlingar i skicross på den (för mig) okända franska orten med det orimligt långa namnet Saint Francois Longchamp.

 

Rusning på Aiguille du Midi

Sol och fantastisk snö på bergen ovanför Chamonix plus helg och en del lovledigheter visade sig inte helt oväntat leda till total trafikstockning på samtliga mer eller mindre lättillgängliga klassiska åk från toppen av Aiguille du Midi.

Vår plan var att kolla in förhållandena för Glacier Rond i första hand med sitt beryktade isiga insteg och ha firning in i Cosmiques Couloir som backup ifall det skulle se lite väl spännande ut. Väl på plats togs dock ett beslut relativt snabbt att “här vill vi inte vara…” när vi kikade ner i Cosmiques och kunde räkna till inte mindre än 13 pers nere i själva rännan och ännu fler väntandes för att repellera in från tre olika håll…

Gabriella_Edebo-2751
Renen Rune sitter med på ryggan som vanligt!

Det blev en variant av Midis “E4a” Vallée Blanche kallad Gros Rognon där vi överraskades med en finfin sluttning med helt fantastisk och djup kallsnö. Därefter lämmeltåg upp tillbaka till startpunkten för stigen “James Bond-track” som nu hade typ tillräckligt med snö för att tillåta åkning hela vägen ner till byn.

Dagen var inte slut där dock, två åk från folktomma (kontraster?!) mittstationen Plan d’l Aiguille ner till botten hanns det med. Mycket orört och kallsnö tack vare skuggsidan men ett helvete att ta sig ner genom skogspucklarna sista biten. Tack dock till Jacob Wester som delade med sig och visade lite hemlisar för att hitta ner och undvika dödspucklarna!

Chamoneeey $$$

Tillbaka i Chamonix och jädrar vilken dag vi fick!! Åkte upp till Grands Montets med Henrik och Freddie (vars soffa jag paxat för vintern) och Calle, en säsongare till från byn.

Gabriella_Edebo-2232

Med rätt låga förväntningar baserade på prognoser om dålig sikt och enbart ett mindre snöfall under natten kom vi upp till ett helt folktomt GM!? (händer bara inte i puderhetsens mecka nr 1…). Ett åk ner i Lavancher Bowl med fantastisk snö och dessutom bra sikt, trots lite låga moln som parkerat sig i botten, sedan ställde vi oss i kön till kabinen upp till toppen och höll tummarna för bra sikt. Väl uppe var det sol och inte ett moln ned till vänster mot Argentière-glaciären så dit bar det av, i “nästan FÖR djup snö”…

Gabriella_Edebo-2292

Gabriella_Edebo-2330
Henrik är någonstans där i molnet

Upp till toppen igen blev det sedan med lunchmacka i kön till kabinen för att sedan välkomnas av att molnen som legat som ett lock ned mot höger avlägsnat sig. Henrik var helt lyrisk och skuttade ner för trapporna. Det klassiska åket Pas de Chevre (“Getstigen”) blev nästa projekt! Magi minst sagt….

Gabriella_Edebo-2256

Gabriella_Edebo-2425

Gabriella_Edebo-2441

Gabriella_Edebo-2298
Världens kanske gladaste skidåkande norrlänning Freddie
Gabriella_Edebo-2245
Sol över oss och byn nedanför. På rätt sida dalen med bra jäkla timing för dagen!

Tillbaka i fas med fungerande uppkoppling

I Italien existerar inte wifi, och sedan dess har det varit fullt upp med annat. Typ att åka med skidor i nyfallen fluffig snö… Jag och min kompanjon för vintern Mårten har reflekterat lite över vintern hittills de senaste dagarna och kommit fram till att vi haft en förjäkla bra säsong med helt sjukt många bra dagar. Mycket flängande har det varit men det har det helt klart varit värt. Nu är vi precis tillbakakomna till Chamonix efter några riktigt bra dagar i Bruson samt en dag i ett litet system kallat Champex-Lac ca 40 minuter från Verbier. Grym och brant skogsåkning, speciellt med så bra snö som vi hade nu, och verkligen noll folk. En hel del klippor och snåriga områden dock där man kunde trassla till det lite för sig, men det gör det hela lite mer spännande istället! 😉

15 sekunder film från Champex:

Nu har jag i alla fall bloggat ikapp lite, så scrolla nedåt för bilder och annat från de senaste två veckorna med åkning i Frankrike, Schweiz, Österrike och Italien!